Kollektiva löner för hemmasjukvård måste vara beräknade

BSG: Sjukvårdstjänster måste betala taxa och förklara sina kostnader
Kassel (jur). Poliklinisk vård måste också kunna ta hänsyn till kollektiva löner som betalas inom hemvårdssektorn. Om lönerna faktiskt betalats, kan sjukförsäkringsbolag inte vägra, argumenterar högre ersättning som en löneökning är inte ekonomiskt och bidraget stabilitet äventyras, fastslog den 23 juni 2016 Federal Social Court (BSG) i Kassel (Az. B3 KR 26 / 15 R och B 3 KR 25/15 R).

För att sjuksköterskesammanslutningar ska kunna komma överens om högre ersättning för löneökningar måste de först avslöja drift- och kostnadsstrukturen för "ett representativt antal institutioner". Det måste undersökas om en underfinansiering av vårdstjänster leder till ett hot mot vården.

Bild: Kzenon - fotolia

Till skillnad från långtidspappersvård, där långtidsvårdsförsäkring täcker kostnaderna, är tillfällig hälsovård ansvarig för tillfällig vård. Sjukförsäkringar och vårdföreningar måste komma överens om ersättningsgraden för den vård som erbjuds, såsom omklädningsändringar eller administrering av insulinsprutor. Om de inte kan komma överens måste en skiljedomare göra skiljeförfarande och lösa tvisten.

I grund och botten är sjukförsäkringsfonderna enligt lag, "bidragsstabilitet" sant. Vårdbidraget måste därför inte vara för högt, "såvida inte den nödvändiga sjukvården inte kan garanteras även efter utmattning av ekonomiska reserver".

Enligt den tyska protestantiska föreningen för pensionsarbete och vård (DEVAP) och föreningen för katolska äldrehjälp i Tyskland (VKAD) har hemhälsovården emellertid underfinansierats i åratal. Trots löneökningarna för sjuksköterskan hade ersättningen för hemvård inte varit tillräckligt anpassad. Sjukförsäkringsbolagen motiverar detta med hänvisning till bidragsstabiliteten som ska bibehållas. De kollektiva löneökningarna var inte heller "ekonomiska".

I de två fall som förhandlats av BSG fanns det två skiljedomar i tvisten, som fastställde vårdbidrag i Hesse för kommersiella polikliniska vårdstjänster 2010 och inom frivillig välfärd 2009. Ersättningsgraden ansågs för låga i ett fall av sjuksköterskansföreningarna och i andra fall av hälsovården för höga, så att SBO nu skulle granska dem. Sedan dess har alla efterföljande skiljedomar avbrutits till idag.

Den 3: e BSG-senaten vända båda domarna och styrde att sjukförsäkringsbolag och vårdföreningar nu måste förhandla om ersättningsgraden och, om nödvändigt, få en ny utmärkelse. Det finns brist på konkreta bevis som motiverar fastställandet av skattesatserna i skiljenämnden, klagade till BSG.

Däremot gav Kassel-domarna sjukvårdsfonderna och företrädarna för sjukvårdsbranschen en viss rättslig grund under vägen.

Om leverantörer av polikliniska vårdstjänster också vill få högre ersättning från sjukförsäkringsfonderna på grund av löneökningar, måste de bevisa konkret att kollektiva löner faktiskt gynnar medarbetarna. En allmän hänvisning till ökade kollektiva förhandlingslöner räcker inte.

"En operativ- och kostnadsstruktur måste snarare presenteras och vara på plats för ett representativt antal enheter som motiverar en sådan ökning", sa SPA. Här måste sjukvårdsföretagen tillhandahålla lämplig information, annars skulle det inte krävas någon högre ersättning från sjukförsäkringsbolagen. Sjukvårdstjänsten skulle i slutändan visa sig att de inte har några ekonomiska reserver och den försäkrades vård är i fara.

Omvänt bör sjukförsäkringsbolagen inte neka att betala högre ersättningskostnader genom att bara peka på bidragets stabilitet och kravet på kostnadseffektivitet, styrde BSG. Tullökningar är inte "oekonomiska", så de kan motivera högre ersättningsnivåer. fle / mwo