EU-omfattande ersättning för offer för avsiktligt våld

EG-domstolen: Italien får inte begränsa ersättning till vissa rättsakter
Våldsoffer måste få tillräcklig ersättning i hela EU. Medlemsstaterna får inte begränsa ersättningen till vissa brott, EG-domstolen beslutade i Luxemburg tisdagen den 11 oktober 2016 (Ref .: C-601/14). Därefter har Italien inte genomfört tillräckliga EU-krav.

Enligt ett EU-direktiv från 2004 borde offer för avsiktliga våldshandlingar vara berättigade till "rättvis och rättvis ersättning" oavsett brottsplatsen och offrets ursprung. Detta bör stärka och skydda den fria rörligheten inom EU.

I Italien finns det olika särskilda lagar som lovar kompensation för offer. Dessa lagar hänför sig emellertid till vissa typer av avsiktligt våld, särskilt terrorism och organiserad brottslighet. Andra allvarliga brott, liksom våldtäkt och annat allvarligt sexuellt övergrepp saknas.

I sitt klagomål anklagar EU-kommissionen Italien för att inte uppfylla sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen.

EG-domstolen har nu beviljat rättegången. "Direktivet ålägger medlemsstaterna att anta nationella regler för att skydda den fria rörligheten inom unionen, vilket i dessa fall säkerställer en rättvis och adekvat minimiskompensation för offren för alla inhemska handlingar av avsiktligt våld", sade luxemburgska domarna. Medborgare från andra EU-stater bör inte missgynnas.

Det är sant att medlemsstaterna sannolikt kommer att ange begreppet "avsiktligt våld" själva. "Men de kan inte begränsa omfattningen av offerkompensationssystemet till särskilda avsiktliga våldshandlingar."

Således lämnar de luxemburgska domarna upp om kompensationen för offer även måste omfatta psykologiskt våld.

Offentliga kompensationslagen i Tyskland kräver ett "avsiktligt olagligt angrepp". Enligt tidigare rättspraxis från Federal Social Court (BSG) i Kassel kan detta också vara avsiktliga övergrepp från barn. på brottsansvarets ansvar är inte viktigt (dom av den 8 november 2007, Ref .: B 9 / 9a VG 3/06 R).

BSG har också tagit begreppet "överfall" så långt som möjligt. Sålunda kan åtminstone släktingar få ersättning om de bara bevittnar våldshandlingar och därmed lider av en psykisk chock (dom av den 7 november 2001, ref .: B 9 VG 2/01 R). Offer för barnmissbruk behöver inte förklara händelsernas gång och därmed också användningen av fysiskt våld i smalare mening (dom och JurAgentur-rapporten av den 18 november 2015, ref .: B 9 V 1/14 R).

I fallet med allvarlig stalking bestämde sig dock BSG att lydelsen i lagen utesluter ersättning vid ren psykologisk våld (dom och JurAgentur-rapport av den 7 april 2011, ref .: B 9 VG 2/10 R). Detsamma gäller det enda hotet av ett skjutvapen (dom och JurAgentur släppt den 16 december 2014, ref .: B 9 V 1/13 R).

Utöver sociala skäl är ersättning för våldsoffer berättigade framför allt av statens monopol på våldsutövning. Därefter begränsas innehav och användning av vapen. Medborgare får bara använda sig av självförsvar. I gengäld lovar staten att skydda sina medborgare från våld. Och han betalar ersättning om han inte kunde hålla det löftet. mwo / fle