Divertikulumfibrer underlättar tarmarna

Divertikulumfibrer underlättar tarmarna / Hälsa nyheter

Divertikulos: fiber med hög fiber underlättar tarmarna.

(05.07.2010) Omkring 30 procent av de över 60 år har divertikula i tarmarna. Ofta är divertikulaen symptomatisk obemärkt, men många människor lider av diarré, smärta i vänstra nedre delen av buken och förstoppning. Dessa symtom kan innefatta: vara en indikation på divertikulär i tarmarna. För att lindra trycket i tarmarna och mjuka avföringen rekommenderas att man tar rik kostfiber och dricker mycket vatten. Det är bäst att dricka minst 1,5 till 2,0 liter vatten om dagen. Massor av motion kan också underlätta tarmrörelsen.

Speciellt äldre lider av divertikulos. Gastrogen professor Richard Raedsch av den tyska internisternas yrkesorganisation påpekade detta i ett pressmeddelande. Om du dricker mycket vatten och äter mycket fiber med hög fiber kan avföringen mjukas och trycket i tarmarna minskar.

Divertikulos är en förändring i tjocktarmen i form av små utstickningar i tarmväggen. I dessa protester talar läkare om "falsk divertikula". Divertikulan kallas därför "falsk", eftersom i motsats till den "riktiga" divertikulan endast slemhinnan och inte hela tarmväggen utlöses. Rester från tarmrörelsen kan fästas vid divertikulat och antändas.

Om divertikulos inte orsakar några symtom behövs inte ytterligare behandling. För att undvika inflammation bör patienterna ändra sina kostvanor. Här är det särskilt lämpligt att äta mycket grönsaker, hela korn och frukter. Vidare bör patienter ta mycket vätskor. Om det redan finns en inflammation, är en antibiotikabehandling möjlig. Om inflammationen uppträder oftare kan det vara att den drabbade delen av tarmen måste avlägsnas.

Vilken diet är hög i fiber?
Många fibrer finns i folkprodukter, grönsaker, baljväxter och frukter. Extra fiber finns i vetekli. Kli används nu allt oftare i spannmål eller krusbröd. Klanen ökar också blodsockerhöjningen efter det att stärkelseabsorptionen fördröjts, vilket bl.a. minskar risken för diabetes typ II-sjukdom. (Sb)