Super bred spridning trots antibiotika

Flertalet sjukdomsöverföringar „Super propagator“

21/10/2014

En minoritet av människor, så kallade „Super propagator“, De kan också infektera sina medmänniskor med sjukdomar, även om de själva verkar vara helt friska. Som en ny studie nu visar, är detta uppenbarligen inte att förhindras genom behandling med antibiotika.

Antibiotikabehandling stoppar inte spridningen av patogener
Det finns människor och djur som kan sprida patogener även efter antibiotikabehandling. Som en studie på möss visade sig dessa så kallade supermaskar („Super spridare“) användningen av medicinen tydligen bättre än en jämförelsegrupp. De amerikanska forskarna som leds av Denise M. Monack från Stanford University publicerade nyligen sina resultat i tidningen „Förlopp av National Academy of Sciences“.

Minoritet sprider majoriteten av patogener
Både hos människor och hos djur uppträder Superverbeiter. Som det där „spegel“ Matförgiftning med salmonella och kolibakterier har rapporterats „Super spridare“ återvände till boskapsbesättningar. Dessutom har fler och fler studier under de senaste åren visat att en minoritet av super-trollkarlar är ansvariga för flertalet sjukdomsöverföringar. I allmänhet används 80/20-regeln i Mark Woolhouse, enligt vilken 20 procent av infekterade bärare står för 80 procent av infektionerna. Hittills var dock lite känt om vad som skiljer Superverbreiter från andra infekterade. Monack förklarade i ett pressmeddelande från hennes forskningsorganisation: „Att veta hur man snabbt och enkelt identifierar superspreaders kan bidra till att begränsa eller till och med förhindra epidemier.“

Immunsystemet förstör inte bakterier
För sin studie infekterade Stanford University-läkare möss med salmonella (Salmonella typhimurium) och bestämde sedan nivån av fekala bakterier. Det visade sig att 30 procent av djuren tillhörde superarbetarna. Dessa möss eliminerade höga bakterier men hade inga symptom, deras immunförsvar förstörde inte bakterierna. De hade ett nedreglerade immunförsvar och i stället för att bekämpa bakterierna bodde de superarbetare med det. Både superarbetarna och de andra infekterade mössna visade tarmkanalstörningar efter behandling med vissa antibiotika. Emedan de normalt infekterade mössen hade ökad bakteriell utsöndring, inflammatoriska reaktioner och hög morbiditet hade super-guiderna inga symtom.

Ett försvagat immunsystem hjälper super-wideners
Dessutom observerades att de möss som inte tillhörde Superverbreitern förlorade i genomsnitt 15 procent av sin kroppsvikt, men superspredarna var emellertid bara två procent. Enligt forskarna kan detta vara en indikation på att de också har en tolerans mot de antibiotikabaserade tarmskadorna och inflammatoriska reaktioner på grund av deras egendom som superförlängare. Även här kan deras försvagade immunförsvar hjälpa dem. Enligt Monack har de fortsatt varit hälsosamma nog att sprida patogener.

Oklart om resultaten kan överföras till människor
Administreringen av antibiotika har därför uppnått exakt motsatsen till den önskade effekten i detta fall. „Superverbreiter avslöjar efter behandling med antibiotika mindre bakterier än de andra mössen. Men dessa är för svaga för att verkligen sprida sjukdomen - till skillnad från superspreadersna“, så Monack. Läkaren uppgav vidare att det ännu inte var klart hur resultaten kunde överföras till människor. Det kan också hjälpa till med att utveckla terapier för kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar som Chrons sjukdom, eftersom det fortsätter att undersöka hur immunsystemet dämpas av superguider.

Tusentals infektioner som tillskrivs kinesisk läkare
Ett av de exempel som visar vikten av att undersöka super-rovdjur som helhet är världens första globala epidemi: År 2003 infekterade en kinesisk läkare ett dussin personer med svårt akut respiratorisk syndrom (Sars). Senare beräknade Världshälsoorganisationen (WHO) att ungefär hälften av världens cirka 8 000 registrerade fall av virussjukdom var män. Det andra exemplet som Monack hänvisar till ligger bakom. Början av 1900-talet var den så kallade „Tyfus Maria“ („Tyfus Maria“) har varit en av de mest ökända super-guiderna i USA. Immigration från Irland var Mary Mallon den första personen i USA som identifierades som en icke-malign tarmbärare.

Identifiering är endast möjlig genom avföring
Kvinnan utsöndrade stora mängder av bakterien Salmonella typhi, men utvecklade inte några symptom själv. Som kock ändrade hon hushållen som hon arbetade flera gånger och smittade mer än 50 personer med smittsam sjukdomstyphumma. Efter att Mallon började ett nytt jobb blev familjen ofta sjuk med feber och diarré. Hon blev senare i karantän och dog av lunginflammation vid 69 års ålder. „Tyfus Maria“ visar för Monack hur bra snabb upptäckt av super-trollkarlar skulle vara för personer som arbetar med mat, till exempel. De nuvarande studieresultaten kan ge nya tips här. En identifiering av Superverbreitern är för närvarande endast möjlig genom en avföring. „Och denna process är obehaglig även i fråga om boskap“, sa Monack. (Ad)