Armadillos som sändare av spetälska

Armband bildar en reservoar för spetälska patogener

28.04.2011

Armadillos är uppenbarligen ansvariga för spetälska i USA idag. De sista överlevande från däggdjursfamiljen av de så kallade pansarerade säkerhetsdjuren (Cingulata) bär bakterier som kan orsaka spetälska hos människor. Denna rapport forskare i online-upplagan av „New England Journal of Medicine“.

Forskarna upptäckte i studien av armadillo en speciell stam av patogenen Mycobacterium leprae, som hittades både hos djuren och hos undersökta spetälska patienter. Dessa bakterier tillåter överföring av spetälska vid armadillo och är ansvariga för det faktum att även idag smittsamma sjukdomar i USA inträffar skriver forskarna.

Speciell Mycobacterium leprae detekterad i armadillos
I studien jämförde forskarna DNA från bakterierna av 33 armadillos från den sydliga USA med bakterie DNA från 50 spetälska patienter. De kunde upptäcka en speciell, tidigare okänd stam av patogenen Mycobacterium leprae hos 28 armadillo och 25 spetälska patienter. Deras resultat bekräftar att armadillos kan infektera människor med spetälska, säger forskarna. Betydelsen av studien är allt tydligare, eftersom 22 patienter aldrig hade lämnat Nordamerika i sina liv, vilket innebär att andra infektions källor utanför USA kunde vara praktiskt uteslutna. Dessutom uppgav åtta av spetälska patienter att de hade direkt kontakt med armadillos. En av spetälskarna sa även att han jagade och åt armadillorna. Mystiken av återkommande spetälska i USA verkar vara löst. Armadillorna är uppenbarligen fortfarande en reservoar för spetälska bakterier, som förmodligen introducerades i Amerika av de första europeiska invandrare.

Leprosy brukade vara en av de mest fruktade sjukdomarna
Leprosy var en av de mest fruktade infektionssjukdomarna världen över fram till slutet av 1800-talet. Det var först efter det att den norska läkaren Gerhard Armauer Hansen upptäckte den sjukdomsframkallande bakterien Mycobacterium leprae 1873 att framsteg gradvis gjordes under behandling. Genombrottet kom slutligen på 1940-talet med utvecklingen av sulfonamidterapi. Användningen av det fortfarande viktiga antibiotiska dapsonet (DDS) vid spetisk terapi infördes också vid denna tidpunkt. Sedan 1970-talet har spetälska behandlats med flera antibiotika kombinationsbehandlingar, och sedan 1982 har Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderat polykemoterapi för behandling av sjukdomen. Även om sjukdomen nästan har blivit utrotad i de flesta industrialiserade länder sedan dess är infektion i USA fortfarande en sällsynt förekomst, inte som en följd av en vistelse utomlands, men som det nu är klart, vid överföring av patogenerna genom armadillos. Emellertid är spetälska ändå långt ifrån att besegras över hela världen. Speciellt i de fattigare utvecklingsländerna med dåliga hygienstandarder förekommer spetälska idag. WHO uppskattar att nästan 245 000 människor världen över har spetälska under 2009. I detta land representerar spetälska inte något speciellt hälsorisk. År 2010 rapporterades till exempel endast två fall i Tyskland, där patienterna smittats under en vistelse i Asien. (Fp)

Bild: Dr. Karl Herrmann