Brist på tyska språkkunskaper hos läkare i kliniker

Utländska läkares otillräckliga språkliga färdigheter är enligt Tysklands förening för sjukhusdirektörer i klinikerna över hela landet ett växande problem som kan äventyra patienternas hälsa. Vid sitt 122: a årsstämma kritiserade den medicinska fackliga Marburger Bund också „olika krav och förfaranden i de enskilda federala staterna“ bevis på medicinska yrkeskunskapens nödvändiga språkkunskaper.

2012/11/06

„Smärta inte bra, ta piller“, På ett eller annat sätt beskriver läkare upprepade gånger diagnoser till patienter när de har lite eller inget tyskt språk. Men eftersom kommunikation är grundläggande för diagnostik kräver Marburger Bund tillräckliga språkkunskaper för läkare innan de rekryteras till kliniker.

Inte minst på grund av svårigheterna att fylla lediga doktorspositioner, förvärvas läkare från utlandet i allt högre grad, särskilt i mindre kliniker. Dessa kommer från länder som Egypten, Grekland, Rumänien, Spanien eller Syrien och gör på många ställen ett oumbärligt bidrag till underhållet av kliniken. Så är det „andelen utländska läkare har ökat kraftigt på assistentnivå“ och når i många kliniker redan över 50 procent, förklarade presidenten för Tysklands sjukhusdirektör Josef Düllings, mitt emot nyhetsbyrån „dpa“. Trots att läkare i allmänhet är bra i sin medicinska praxis skulle många kliniker redan ha stoppat dem på grund av det akuta behovet innan de behövde språkkunskaper. Detta kan hända „till säkerhetsproblemet“ För patienterna fortsätter Düllings.

Doktor-patientkommunikation är en viktig faktor vid någon behandling, inte minst för att undvika onödiga hälsorisker. Om den behandlande läkaren inte förstår vad hans patient rapporterar om befintliga allergier eller existerande existerande tillstånd kan det leda till betydande, eventuellt även dödliga problem i samband med behandlingen. Tillräcklig kunskap om tyska bör därför vara tillgänglig för alla läkare som arbetar i landet. Men mindre sjukhus i synnerhet kämpar alltmer med akut brist på läkare. Till exempel fann en undersökning av Föreningen för sjukhusdirektörer bland cirka 1 800 medlemmar att knappt hälften (49 procent) av de allmänna sjukhusen med mindre än 250 sjukhusbäddar ansåg att det var mycket svårt att utnämna öppna läkarmottagningar. Även med de större allmänna sjukhusen var situationen inte mycket bättre. Sammantaget kämpar 37 procent av de allmänna sjukhusen med sådana svårigheter, medan på universitetssjukhusen bara sju procent har liknande problem, rapporterar föreningen för sjukhusdirektörer.

Enligt sjukhusdirektörens sammanslutning innebär den akuta bristen på läkare att mindre sjukhus i synnerhet i allt större utsträckning använder utländska läkare för att upprätthålla sin verksamhet. Så länge som läkare har tillräckliga språkkunskaper är rekryteringen av utländska läkare klart fördelaktig för patienterna. Men inte minst på grund av skillnaderna mellan de federala staterna vad gäller det språkprov som krävs för att utfärda licensen eller licensen att träna, garanterades inte språkkunskaper lika överallt, även delegationerna i Marburgförbundet kritiserade vid sitt 122: a generalförsamling.

Enligt informationen från Marburger Bund „många delstater kuponger från olika inhemska och utländska leverantörer“ och „Ibland är en muntlig intervju med myndigheten tillräcklig.“ I endast ett federalt tillstånd ges på inlämnandet av ett Goethe-certifikat eller Telc-certifikat och i två federala stater måste minst slutföras en muntlig speciell språkundersökning i medicinsk kommunikation. „Dessa olika krav och förfaranden i de enskilda federala staterna kan inte styrkas substantiellt och juridiskt“, Marburger Bundens delegater klagade och tillade: „Den resulterande inkonsekventa och många ställen dåliga språkliga färdigheter hos utländska läkare leder till tvivel om den kontinuerliga garantin för patientsäkerhet.“

Med tanke på den otillräckliga situationen i undersökningarna för att säkerställa läkarnas språkkompetens krävde Marburger Bund en erkänd generell granskning av läkarutbildningen innan en professionell licens utfärdades, „som inte är mer än tre år gammal och åtminstone återspeglar nivå B2 i den europeiska referensramen för språk (CEFR).“ Dessutom borde sökandena ha genomfört en erkänd språkkunskap inom de senaste tre åren innan de kan arbeta i landet som läkare, enligt kravet från Marburgförbundet. Medlemmarna av utbildningsministrarnas konferens och hälsokonferensens konferenser uppmanades att äntligen komma fram till en gemensam överenskommelse. Ordföranden för föreningen för sjukhusdirektörer förespråkade också att skapa fler platser för medicinsk studie i de enskilda federala staterna. (Fp)

Bild: CIS, Pixelio.de