Diagnostisera ADHD För ofta och ofta fel

Diagnos ADHD: För ofta och för ofta fel

02/07/2012

Den nyligen publicerade Barmer GEK-läkarrapporten 2012 nämner ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disease) som en "ny barndomssjukdom" som är stigande och dyr. Men det faktum att ADHD är en specifik, till och med "ny" barndomssjukdom kan fortfarande vara allvarligt ifrågasatt. Forskningen hittills har lämnat frågan om specificiteten hos en sjukdom som kallas ADHD. ADHD är snarare en diagnostisk samlingspott med många olika störningar. Något överdriven, det kan sägas att ADHD utan Ritalin länge har upphört att existera, liksom tidigare modediagnos MCD (minimal hjärndysfunktion). Vad gäller ökningen av diagnosen, så tidigt som 2000, konstaterades att mer än hälften av ADHD-diagnoser hos barn inte uppfyllde de diagnostiska riktlinjerna och var därför felaktiga. Nästan 75 procent av barn behandlade med metylfenidat hade en falsk ADHD-diagnos (Angold 2000). Under 2010 rapporterade Todd Elder efter att ha granskat uppgifter om 12 000 barn att det sannolikt kommer att finnas 1 miljon barn i USA med en falsk diagnos av ADHD.

Och nu i dag i Schweiz undersöktes huruvida experter uppfyller de officiella diagnostiska riktlinjerna när de uppmanas att diagnostisera barn med ADHD. I motsats till ovan nämnda studier, där redan befintliga diagnoser kontrollerades, blev diagnostikerna direkt omfrågade om de givna fallvignetterna, vilket är ett särskilt strikt kriterium. Och ändå, även här, gjorde 17% av de 1000 inkluderade diagnostikerna falska diagnoser, hos pojkar, dubbelt så ofta som hos tjejer, även om symptomen var desamma. Det finns också en tillväxt av ADHD-diagnostik, och bristen på tillförlitlighet och objektivitet för diagnostisk praxis har bevisats på ett tillfredsställande sätt. Vissa diagnostiker styrs av sin känsla av mage, andra fortfarande med metylfenidat som ett diagnostiskt verktyg enligt mottot: om det fungerar är det bara ADHD. ADHD diagnostiseras alldeles för ofta och ofta för fasch. Diagnosen blindar till psykologiska samband. (Dipl.-Psyk. Hans-Reinhard Schmidt
Psykologisk psykoterapeut, konferens ADHD)

Bilaga:
Angold A, Erkanli A, Egger H.L, Costello E.J. (2000): Stimulant behandling för barn: ett samhällsperspektiv. J Acad Child Adolesc Psychiatry. 2000 aug; 39 (8): 975-84.
Bruchmüller K, Margraf J, Schneider S. (2012): ADHD diagnostiseras i enlighet med diagnostiska kriterier? Överdiagnos och påverkan av klientens kön vid diagnos. J Konsulter Clin Psychol. 2012 feb; 80 (1): 128-38.
Elder, T. E. (2010): Betydelsen av relativa normer vid ADHD-diagnoser: Bevis baserat på exakta födelsedatum. J Health Econ. 2010 sep; 29 (5): 641-56.
Schimanski, H-Chr. (2012): http://www.schimansky-netz.eu/formulare/aussenfiltertest-bei-adhs.pdf Winkler, M. (2012): http://adhsspektrum.wordpress.com/2012/01/03/was-ist-adhs-und-was-nicht/

Bild: Alfred Healer