Autohemotherapy

den Autohemotherapy tillhör de irriterande terapierna. Dessa är terapier där kroppen får stimuli, till exempel i form av värme-, kalla eller homeopatiska medel. Kroppen försöker sedan aktivera sina självläkande krafter på grund av stimuli. När det gäller självblodsterapi är den extra stimulansen en liten mängd av ditt eget blod. Ett eget blod är erkänt som "främmande", vilket gör att den övervinner stimulansen och sedan initierar en läkningsprocess.

innehåll:
Autohemotherapy
Metoder för autolog blodbehandling
Typer av självblodsterapi
Handlingsmetoder för självblodsterapi
tillämpningsområden
Kontra

Metoder för autolog blodbehandling

I självblodsterapi finns det två olika metoder för utförande. Således tas antingen blod från armenven eller en liten droppe kapillärblod från fingertoppen. Därefter återgår blodet till venstret vid obehagligt eller behandlat blod i kroppen. I fallet med kapillärblod prepareras det uttagna droppet för oral intag enligt homeopatiska regler.

Typer av självblodsterapi

1. Oförändrat eget blod
En liten mängd venös blod avlägsnas och återinjiceras i kroppen omedelbart efteråt. Detta sker antingen i form av en muskulär injektion (i.m.) i gluteal muskeln eller som en injektion under huden (s.c.) i underarmen. Den muskulösa injektionen är mycket vanligare. I den subkutana formen (under huden) anses den lilla mängden blod som ett så kallat depå som, när den placeras under huden, sprider sig mycket långsamt.

2. bearbetat eget blod
Här läggs en homeopatisk lösning till det uttagna blodet. Valet av botemedlet beror på patientens startposition. Echinacea används till exempel för att förebygga infektioner och, vid allergisk behandling, ett naturopatiskt medel, till exempel citrus limon.

Både obehandlat och renat blod startas genom att ta en liten mängd av cirka 0,1 till 1 milliliter och ökar mängden blod från behandling till behandling. Självblodsbehandling utförs vanligtvis 8 till 10 gånger i veckan. I akuta processer ges ibland autologt blod flera gånger i veckan.

3. Potent eget blod
Detta kallas autolog blodkod ... En droppe kapillärblod tas från fingertoppen. Denna lilla bloddroppe förstärks sedan i enlighet med homeopatiska regler, som skakas. I en D-potens späds 1:10, i en C-potens är utspädningen i förhållandet 1: 100. Till exempel, tillsätt 10 droppar alkohol till en droppe blod, skaka 10 gånger och få sedan styrkan D1. Från denna beredda lösning tas en droppe igen, placerad i 100 droppar alkohol och skakas 10 gånger. Detta ger effekten D2.

Valet av styrka beror på behandlingen. Sålunda skiljer sig typen av applicering i en allergibehandling från det i en försvarökning. Olika potenser väljs och tas med vissa intervall över en vald tidsperiod. Det potentierade autologa blodet används huvudsakligen för barn, höga allergiska personer eller om man är rädd för injektion.

Handlingsmetoder för självblodsterapi

Oavsett om det är oralt eller injicerat blod, ger båda variationerna kroppen den minsta stimulansen. Här är försvarssystemet efterfrågan. Detta reagerar och måste hantera den invaderade stimulansen, det vill säga det egna blodet. Leukocytantalet ökar, det bildas alltmer antikroppar, eventuellt höjer kroppstemperaturen något. Parallellt startas en läkningsprocess. Ibland kan det hända att efter den första injektionen eller det orala intaget uppstår en så kallad första förvärring. Det betyder att symtomen blir värre för tillfället, men det blir snabbt det motsatta.

Om det är en allergibehandling, ses självblodsterapin som en så kallad utbildning för immunsystemet. Immunsystemet bör göras för att inte överreagera, som det är fallet med en allergi, men återigen medföra ett normalt försvarsprestanda. På samma sätt är det viktigt att börja med en allergibehandling i den allergifria tiden med självblodsterapi.

tillämpningsområden

Självblodsterapier används ofta i sjukdomar som allergier, av något slag. Ofta är orsaken till användningen av den autologa blodbehandlingen också ett försvagat immunförsvar. Dessutom finns det sjukdomar som eksem (atopiskt eksem), psoriasis (psoriasis) samt reumatiska och kroniska inflammatoriska sjukdomar, där upprepade gånger självblocksterapi är det läkemedel som valts.

Kontra

Självblodsterapin ska inte användas i blodkoagulationssjukdomar, flebit och svåra sjukdomar såväl som intag av glukokortikosteroider, blodförtunnare och immunosuppressiva medel. (Susanne C. Waschke)