Parasitiska bandwormar manipulerar beteendet hos många myrkolonier

Beteende och livstid påverkas också av bandmaskar i icke-infekterade myror
Linneormar har utvecklat unika strategier för att säkerställa överlevnaden av deras arter. Det har varit känt för en tid att de kontrollerar beteendet hos de drabbade värdarna. Forskare vid Johannes Gutenberg Universitet Mainz (JGU) har nu upptäckt i försök på myror att bandmaskar också påverkar beteendet och livslängden hos icke-infekterade specifika i en myskoloni.

Enligt resultaten från Mainz-forskarna kan bandmaskar av släktet Anomotaenia Brevis manipulera beteendet hos hela myrkolonien i sin egen mening. "Myrkoloniens aggression beteende minskar" och "livslängden hos oinjorda myror minskar", enligt JGU. Tack vare den lägre total aggression de infekterade myror tas inte bort från kolonin och längre livslängd av de drabbade djuren ökar chanserna till överlevnad för bandmask i sitt inre - till de infekterade djuren kommer så småningom att konsumeras av en Specht, som utgör huvud värd för Anomotaenia brevis. Forskarna publicerade sina fynd i den berömda tidskriften "Proceedings of the Royal Society B"..

Bandmaskinfektionen är redan extern igenkännbar i myror. Parasiterna orsakar också omfattande beteendemässiga förändringar i hela kolonin. (Foto: Susanne Foitzik / Johannes Gutenberg Universitet Mainz)

Externt detekterbar bandmask infektion av myrorna
Data från forskargruppen kring den evolutionära biologen Prof. Dr. med. Susanne Foitzik enligt myror är relativt ofta angripna av parasiter, och bandmask av släktet Anomotaenia brevis använda ant som mellanvärd, för att utföra en del av sin utveckling innan de slutför sin livscykel i huvud värd (Woodpecker). Forskarna studerade effekterna av binnikemask infektion i ant skogssmalmyra som är hemma i Västeuropa och här företrädesvis inom ekollon eller levande i skogen död ved. Arbetarna i denna myrsart är två till tre millimeter i storlek och bildar kolonier med 50 till 200 djur. Långmaskan Anomotaenia brevis attackerar djuren i larvstadiet och bosätter sig i tarmarna. Myrans infektion är redan extern igenkännbar. Infekterade djur är gula och skiljer sig sålunda väsentligt från de i övrigt övervägande bruna specifikationerna, enligt JGU.

Minskad aggression i ant kolonier med infekterade djur
Bandmaskinfektionen orsakar också beteendemässiga förändringar i de drabbade myrorna. De är inaktiva och stannar i boet, där de knappast deltar i sociala uppgifter, såsom brödvård, rapporterar forskarna. Men denna parasitering "förändrade inte bara utseendet och beteendet hos de myror som drabbades direkt, men orsakade också beteendemässiga förändringar hos icke-infekterade boskadare," skriver forskarna. Således hade det aggressiva beteendet hos en myrkoloni minskat markant när parasiterade djur var närvarande i boet. Detta medför att de sjuka djuren inte avlägsnas från de andra myrorna från kolonin. Bakgrunden för denna observation utgör förmodligen den kemiska signaturen hos de infekterade djuren som avger en annan lukt. Den nässpecifika lukten utgör vanligtvis en identifierande egenskap för myror i gruppmedlemmar. "Om det störs av andra dofter påverkar detta också beredskapen mot inkräktare", enligt JGU-frisläppandet.

Minskad livslängd för friska myror
Dessutom sjönk den genomsnittliga livslängden för oinfekterade djur betydligt, rapporterar forskarna. De friska näsnarna visade en mycket kortare livslängd jämfört med andra myror från oinfekterade kolonier, inte bara i jämförelse med de infekterade djuren. "Den längre livslängden kan vara ett resultat av förändrad genreglering, eller kanske ett resultat av bättre utfodring som de infekterade djuren njuter av, säger Sara Beros, författare till studien. "Stressen att behöva ta hand om de infekterade djuren samtidigt som de måste ge upp sin arbetskraft eftersom de inte är inblandade i gemenskapsarbete" kan också spela en roll här.

Ändrat flyktbeteende hos smittade myror
"Parasiterna har utvecklat fascinerande strategier för att driva sina egna intressen och till exempel att måda sig bättre", påpekar Prof. Dr. med. Susanne Foitzik. Bandmaskarna försöker "påverka myrorna så att sannolikheten att bli ätad av en spett ökar", förklarar den evolutionära biologen. Detta visas också av reaktionerna från de infekterade myrorna på en simulerad speckinfarkt. Enligt forskarna hade de sjuka djuren ett signifikant lägre flyktbeteende, vilket ökar chansen att parasiten skulle ätas av en hackspett. I spettet kan bandmask äntligen slutföra sin livscykel. Av de ant kolonier i Lennebergwald, en 700 hektar skogsområde nordväst om Mainz, ungefär en tredjedel av ant bon är angripen med binnikemask Anomotaenia brevis, enligt forskarna och cirka 13 procent av djuren är smittade. Bandmaskarna har sålunda ett betydande inflytande på det sociala beteendet och livslängden hos den totala befolkningen. (Fp)