Ny undernäringsstudie försenar barnutveckling

Påverkan på inlärningsförmåga och socialt beteende

Om barn lider av hunger eller dålig näring under de första fem åren av livet, blir lärandet svårare för dem när de flyttar till skolan. Också den sociala utvecklingen är ofta försenad, resultaten av en gemensam studie av universiteten Georgetown och Virginia i USA föreslår.

Nästan en av fem hushåll i USA påverkas av så kallad livsmedelssäkerhet, förklarar de amerikanska forskarna. Det betyder att barnen inte har tillräckligt med mat för att äta eller att de saknar kvalitetsmat för en hälsosam kost och en aktiv livsstil.

För forskningen hade forskarna åtföljt barn till 3700 låginkomsthushåll under de första fem åren av livet. I en ålder av 9 månader, 2, 4 och 5 år utvärderade de unga volontärernas näringsmässiga situation på grundval av föräldraundersökningar. Om det fanns en "livsmedelssäkerhet" bestämdes tiden och omfattningen uppskattades. Med tillträde till förskolan gjorde forskarna test på de nuvarande 5-6-åringarnas mentala och sociala känslomässiga förmågor. De fick till exempel enkla aritmetiska och läsuppgifter och deras sociala beteende, deras förmåga att koncentrera sig och lära sig undersöktes.

Slutsatsen: När barn är undernärda, är deras mentala och sociala-emotionella utveckling försenad. Tidpunkten spelar en viktig roll, författarna skriver i tidningen "Child Development". Under vård och tidig barndom var undernäringen betydligt mer skadlig än i förskoleåldern. När barn upplevde flera faser av livsmedelssäkerhet blev de negativa effekterna av att komma in i barnskolan ännu mer uttalade.

Hjärnans tillväxt påverkas troligen av bristen på näringsämnen. Ofta visar drabbade barn också ökad irritabilitet och trötthet, vilket sänker prestandan. Dessutom kan de ekonomiska svårigheterna störa förhållandet mellan föräldrar och barn. Det skulle i sin tur få konsekvenser för social-emotionell utveckling. Det kan emellertid inte uteslutas att andra faktorer har påverkat barnens psykiska och sociala förmåga. Detta borde klargöra ytterligare studier. Ändå är resultaten oroande. Författarna är fast beslutna att tillhandahålla lämpliga program för att förbättra barnens näring i socialt missgynnade familjer. Heike Kreutz, bzfe