Giftig eller inte? Rowanbär med surt njutning

Felaktigt klassificerad som giftig: Men rowanberries måste värmas väl!
Om du går igenom fält och ängar på hösten kan du fånga ljusa röda rowanbär i häckar och längs vägen. De är inte giftiga, vilket ofta antas. De hårda vilda frukterna bör dock värmas innan de äter för att omvandla den bittera parasinsyran till den väl tolererade sorbinsyran.
Rowanbär kan bearbetas till sylt, gelé, kompott, sirap, juice och likör.

Bild: Tvåårig död: unpict - fotolia

De smakar också bra i bakverk och kakor. För en välsmakande sås blöts frukterna över natten i vatten med ett streck vinäger. Sedan spänna, koka försiktigt med lite vatten och passera genom en sikta. Om du vill kan du blanda rowanbäret med sötvårdande frukter som äpplen, kakor eller päron och krydda med kanel och kardemumma. Koka sedan i ytterligare 15 minuter och häll i glasögon.

De torkade bären kan också blandas med frukt och örtte. En rowan chutney med lök, tomater, paprikor och rosiner går bra med mjuka ost och vilt. För övrigt är den vilda frukten mycket frisk och innehåller mycket C-vitamin (80-100 mg per 100 g bär), provitamin A, eteriska oljor, fibrer som pektin och värdefulla fytokemikalier. En moské av rönnbär bör hjälpa till med förlust av aptit och matsmältningsbesvär. Dessutom används frukterna i folkmedicin för förkylningar, reumatism och gikt.

Bergsaskaen (Sorbus aucuparia), som rowanbäret kallas egentligen, hör till rosfamiljen och är utbredd i hela Europa. Den växer företrädesvis på varma skogskanter, klara skär och häckar. På hösten bär trädet mycket bittera, lite bittera bär, som är orange-gul till korallröd. Frukten kan hittas till slutet av oktober om de inte tidigare är knutna av fåglar och små däggdjur. Skall därför inte skördas för sent. Med de första frostarna smakar frukterna sötare och mindre bittert, men innehåller också mindre vitamin C. Före beredningen tvättas bären noggrant och plockas av umbälten. Heike Kreutz, bzfe